Candra Gunawan kräver erkännande
PELITA:s ordförande Candra Gunawan krävde ”samma tillgång som personer utan funktionsnedsättning” och sade att allmänhetens förståelse för dövblindas behov fortfarande var begränsad. Föreningen efterfrågade större användning av taktilt teckenspråk och specialiserad praktisk utbildning. Presidentrådgivaren Sunarman Sukamto sade att kansliet skulle pressa departement och myndigheter att inkludera dövblindhet i utbildning och uppföljning. [1]
Organisationer stärker rörelsens kontakter
I juli 2024 uppgav Dwi Ariyani från Disability Rights Fund att 18 bidragsmottagande organisationer hade samlats i Jakarta tidigare samma år, med Indonesiens förening för kvinnor med funktionsnedsättning som medarrangör. Hennes redogörelse lyfte PELITA:s fokus på dövblinda ungdomar och arbetet för ett självständigt liv som bedrevs av kvinnor med psykosocial funktionsnedsättning.
Unga aktivister deltar i omsorgspolitiken
DRF:s årsrapport för 2024 beskrev PELITA-aktivisten Alice Tandris deltagande i Asia-Pacific Care Forum i Thailand. Hon förespråkade stödsystem med rättigheterna för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i centrum. Rapporten dokumenterade också ett utbyte där DeafBlind Indonesia delade metoder för lokal organisering med Samoa Blind Persons Association. [3]