Organisationer beskriver stöd som avbryts

De intervjuade organisationerna beskrev beroendet av korta projekt, där tjänster upphörde när pengarna tog slut. Personalbrist och tillståndskrav begränsade också utbudet. Bland deltagarna fanns Montenegros förening för unga med funktionsnedsättning och den nationella självföreträdarföreningen för personer med intellektuell funktionsnedsättning. [2]

Personlig assistans var fortsatt svår att få

Rapporten konstaterade begränsad tillgång till personlig assistans och otillgodosedda behov hos personer med intellektuella, multipla eller svåra funktionsnedsättningar. Organisationerna pekade även på brister i tillgängliga transporter, teckenspråkstolkning och boendestöd. Bristerna påverkade vardagen och möjligheten att välja hur och var man ville leva. [2]

Prioriteringar för praktisk prövning

Arton organisationer och utförare hjälpte till att rangordna saknade tjänster. Psykologisk rådgivning, transporter från dörr till dörr och ledsagning för personer med synnedsättning valdes för kostnadsberäkningar. Det bredare FN-programmet planerade försök och samarbete med funktionsrättsorganisationer och kommuner. Resultaten skulle vägleda stöd som människor kunde använda i sin egen närmiljö. [2][3]