Konstitutionella rättigheter går före straffrättsliga begränsningar
Målet gällde paragraferna 12 och 15 i sexualbrottslagen från 1995. Domstolen fann att begränsningarna stred mot konstitutionella garantier, bland annat frihet, yttrande, privatliv och skydd mot könsdiskriminering. UNAIDS välkomnade beslutet som en förändring som kunde förbättra tillgången till rättvisa och hälsa. [1]
Vårdpersonal hör om rädslans konsekvenser
I en senare intervju med UNAIDS beskrev David människor som undvek telefonsamtal eller behandling av rädsla för att avslöjas och stigmatiseras. Women against Rapes direktör Alexandrina Wong kopplade fientliga vårdmiljöer till hinder för hiv-testning och uppföljande vård. Hennes organisation gav rådgivning och psykosocialt stöd till människor som utsattes för våld och utestängning. [2]
Lokalt arbete fortsätter efter domen
ECADE-direktören Kenita Placide kopplade rättsprocessen till organisering som började 2015. Wong sade: ”Nu har vi trygghet genom lagen”. Hon uppmanade också familjer och kyrkor att erkänna människor som jämlikar oavsett sexuell läggning eller social bakgrund. [3]