Användarna ska styra sitt stöd
Rapporten förespråkade att människor ska kunna välja, leda och administrera sin assistans. Bedömningar bör utgå från individuella förhållanden i stället för fasta tak som lämnar behov otillgodosedda. Exemplen omfattade Japan, Sverige, Serbien och Costa Rica. Rekommendationerna behandlade geografiska skillnader och finansiering av aktiviteter utöver grundläggande personlig omvårdnad. [2]
Bra stöd beror också på arbetsvillkoren
Budgetar för personlig assistans behöver täcka löner och praktiska organisationskostnader, bland annat administration, utbildning och resor. Rapporten kopplade kontinuitet i assistansen till anständiga arbetsvillkor. Den diskuterade även kamratstöd och sätt att anmäla övergrepp. Naoki Okamoto och Jamie Bolling bidrog med erfarenheter av självbestämt liv i lanseringsdiskussionen. [2][1]
En användare beskriver vad assistans förändrar
En kompletterande publikation presenterade Antonella, en italiensk rullstolsanvändare som gjorde praktik i Bryssel, och hennes assistent Alice. ”Jag känner mig mer självständig, ansvarstagande och lycklig i mitt liv”, sade Antonella. Hon beskrev assistans i arbete och fritid och visade samtidigt att ersättningar vid funktionsnedsättning och bidrag från familjen kunde behövas för finansieringen. [3]