Skildringar ska spegla vanliga liv
Domen, skriven av chefsdomare Dhananjaya Y. Chandrachud, slog fast: ”Visuella medier måste spegla deras levda erfarenheter.” Den efterlyste korrekta skildringar och samråd med funktionsrättsorganisationer. Ramverket behandlade både nedvärderande stereotyper och bilder som antyder att personer med funktionsnedsättning måste ha exceptionella förmågor för att förtjäna respekt. [1]
Filmens godkännande stod kvar
Malhotra hade invänt mot filmens språk och skildringar av funktionsnedsättning. Sony Pictures hävdade att budskapet handlade om rollfigurernas styrkor och handlingsförmåga. Domstolen avslog de begärda ändringarna av filmen och granskningsorganens sammansättning, men uppmuntrade samråd med relevanta experter. [1]
Tillgänglighet för biografpubliken
Tidigare samma år hade informationsministeriet utfärdat separata riktlinjer för textning och syntolkning på biografer. Standarderna satte stegvisa tidsfrister för filmer och biografer, krävde samråd med funktionsrättsorganisationer och föreskrev tillgängliga funktioner under vanliga visningar. De omfattade också personalutbildning och klagomål om saknade tillgänglighetstjänster. [2][3]