Toalettillgången var en del av tjänsten

Domstolarna ansåg att toalettanvändningen var oskiljaktig från restaurangbesöket. En mobil ramp kunde ha undanröjt hindret utan ombyggnad. Överinstansen avvisade restaurangens invändningar och bekräftade att hindret missgynnade gäster med funktionsnedsättning. En senare inköpt ramp upphävde inte den diskriminering som redan hade skett. [1][2]

Skyddet omfattade även hustrun

Domen i första instans erkände också diskriminering av Bianca Groß på grund av hennes nära relation till sin man. De otillgängliga utrymmena hindrade dem från att utnyttja tjänsten tillsammans. Ersättningarna bedömdes utifrån följderna av den inställda tillställningen och behovet av att förebygga fortsatt diskriminering. [2][1]

En funktionsrättsorganisation stödde målet

ÖZIV Burgenland stödde talan. Groß, organisationens ordförande, beskrev svårigheterna att få en tillgänglig lösning för en vanlig kväll ute. Klagsverbands jurist Theresa Hammer sade: ”Tillgänglighet är en mänsklig rättighet.” I sitt meddelande i maj bekräftade organisationen att domen hade vunnit laga kraft. [3]