Vardagens val är beroende av stöd
”Personlig assistans gör människor synliga”, sade Christoph Dirnbacher enligt BIZEPS rapport från diskussionen. Hanna Kamrat förklarade att hon utan assistans skulle behöva bo på ett särskilt boende. Werner Rosenberger sade att assistansen gör både hans förvärvsarbete och ideella arbete möjligt. Deras erfarenheter kopplade finansieringsdebatten till beslut om var människor bor och hur de utformar sin dag.
Ett system uppdelat mellan arbete och privatliv
Arrangörens uttalande lyfte fram ansvarsfördelningen mellan förbundsstaten och delstaterna. Deltagarna ville ha enklare övergångar mellan assistans på arbetet och stöd i privatlivet, så att finansieringen kan anpassas till människors vardag. De efterlyste också större erkännande av assistentyrket och utbildning för personer som leder sin egen assistans. [1]
Tillgång för personer som i dag utestängs
Selma Sprajcer krävde tillräcklig finansiering, rättvisa löner och assistans för personer med intellektuella och psykosociala funktionsnedsättningar. Marlies Neumüller framhöll att personer med funktionsnedsättning själva ska välja var och hur de lever. Diskussionen samlade assistansanvändare, anordnare och beslutsfattare kring förändringar som ännu återstår. [2]