© Parlamentsdirektion / Thomas Topf
Framsteg erkändes, ansvar ifrågasattes
Kommittén välkomnade bland annat handlingsplanen 2022–2030 och den nya tillgänglighetslagen. Den kritiserade också skillnader mellan federala och delstatliga arbetssätt och delstatsregeringarnas otillräckliga hänsyn till konventionen. Huvudpunkten var att konventionen gäller i hela en federal stat. Inhemsk ansvarsfördelning kan inte motivera att fördragsåtaganden lämnas ouppfyllda. Granskningen kopplade därför nationella löften till delstatliga beslut i stället för att se en federal plan som tillräckligt bevis för efterlevnad. [1][2]
Bostäder och stöd hör ihop
Rekommendationerna krävde en heltäckande strategi med riktmärken, tidsfrister och finansiering, utvecklad med funktionsrättsorganisationer. De kopplade avveckling av institutioner till tillgängliga bostäder och tillräckligt personligt, tekniskt och ekonomiskt stöd i samhället. Kommittén uppmanade också alla delstater att delta i pilotprojektet för harmoniserad personlig assistans. Kombinationen är viktig: att lämna en institution skapar inte i sig valfrihet om var och med vem man bor. Stödet och bostäderna måste finnas tillsammans för att självständigt liv ska bli möjligt. [1]
Självföreträdare krävde annan användning av pengar
Vid en gemensam presskonferens den 11 september 2023 argumenterade Bernadette Feuerstein från Selbstbestimmt Leben Österreich för att flytta finansiering från institutioner till individuellt samhällsstöd, inklusive personlig assistans. Även företrädare för Behindertenrat, Österrikes ombudsmannainstitution, funktionshinderombudet och den oberoende övervakningskommittén deltog. Uttalandena kopplade FN-processen till nationella konflikter om budgetar, tjänster och ansvar. Feuersteins inlägg var ett självföreträdarkrav på genomförande, inte ett besked att regeringar redan enats om att omfördela medlen. [3][4]
Ett daterat riktmärke för offentliga beslut
Självständigt liv och utbildning lyftes för brådskande uppmärksamhet i kommitténs slutsatser. Dokumentet ger ett riktmärke för senare beslut om bostäder, assistans och skolgång. Kronologin är tydlig: dialog i augusti, antagande den 4 september och ett formellt dokument daterat den 28 september 2023. Det är rekommendationer från ett fördragsorgan efter en landsgranskning, inte en nationell dom eller automatisk individuell finansiering. Den praktiska kraften beror på att regeringar omsätter skyldigheter i lagar, budgetar och tjänster. [1][2]