Systemet når utöver rättsprocesserna

Cabinet Offices vitbok 2025 förklarar att berättigade personer som inte drivit rättsprocess kan få ersättning. Den anger 15 miljoner JPY till personer som utsatts för eugeniska operationer och 5 miljoner JPY till kvalificerade makar. Lagen har även andra engångsbelopp. Parlamentet antog lagen enhälligt den 8 oktober 2024 och den utfärdades den 17 oktober. Januaristarten öppnade därmed en administrativ väg utöver rättsfallen som bidrog till att fastställa statens ansvar. [2][1]

Att nå offer blev en omedelbar uppgift

Funktionsrättsorganisationen DPI Japan uppmanade nationella och prefekturmyndigheter att identifiera och nå berörda genom offentlig information, lokala kanaler och rådgivningsställen. Den sade också att funktionsrättsorganisationer och centra för självständigt liv bör bemöta frågor omsorgsfullt och koppla personer till rätt offentliga tjänster. Kommentaren betonade granskning av tillgängliga arkiv med skydd för personuppgifter. Det erkänner ett praktiskt problem: en rätt till ersättning garanterar inte att personen känner till den eller kan slutföra ansökan. [3]

Information och ansökningsstöd ingår i tillgången

Children and Families Agencys särskilda webbplats ger förklaringar i flera format, inklusive en enklare version, punktskriftsfiler och filmer med teckenspråk och textning. Den beskriver också gratis juriststöd för den som vill ha hjälp med ett anspråk. Det är konkreta tillgänglighetsarrangemang, inte bevis för att alla drabbade fått ersättning. Cabinet Office anger att premiärminister Shigeru Ishiba mötte kärande vid ikraftträdandet och sade att regeringen skulle arbeta för att ersättningen når offren. [1][2]

Företrädare vill också granska historien

DPI Japan menade att ersättning måste följas av granskning av varför den gamla lagen levde kvar och hur eugeniskt tänkande påverkade funktionshinderpolitiken. Enligt Cabinet Office föreskriver den nya lagen utredning och övervägande av åtgärder mot upprepning. Det kopplar individuell upprättelse till offentligt ansvar för diskriminering. Pengar kan inte återställa de val som offren förlorade, men lagen erkänner ansvar och ger en väg till ersättning. Kravet på granskning håller också de berördas erfarenheter och rättigheter kvar i diskussionen om framtida politik. [3][2]